Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag är jag, du är du. Det är det som gör att vi är unika.
Kategorier
Länkar
Härliga söndag!
granstroms | 29 Juli, 2007 21:01

Thomas väckte mig imorse och han sa att han hade förberett oss för en geocaching runda längst Österlens kust. Snabbt steg jag upp och klädde på mig. Dagen före hade jag planerat en rutt där det skulle finnas omkring 25 cachegömmor men det skulle ta för lång tid, flera av dem låg inte direkt vid någon parkeringsplats. Några av dem krävdes en promenad upp till 1 km ca. Det var inte säkert att vi skulle ta allihopa men drygt 10 st hoppades vi på.

Den första cachegömman låg utanför Simrishamn, i Brantevik. En kul cache som bara innehåller mynt från olika valutörer. Jag lämnade in en svensk (jag vet, det är trist men... Hittade ingen utländsk här hemma) 50 öringen och tog ut en annan mynt. Vi fortsatte längst kusten mot Ystad innan vi bestämde oss för att avsluta i Köpingebro. Jag ville hem och vila mig. Hundarna var helt trötta, särskilt gamlingen. Vi måste också ta hänsyn för de gamlingar. Vi kommer ändå att geocacha fler gånger framöver här i Skåne.

Här nedan bjuder jag på några bilder från några platser...


Precis vid Simris naturreservatet pryder denna stenläggda strand.


Denna märkliga fågel hotade mig som kom lite närmare. Jag hade tyvärr inte min telezoom-optik med mig så jag kunde inte fånga en bra bild på fågeln.


I Skillinge promenerade vi på en märklig strand, alla stenar var platta och svaga. Jag kunde bryta av en sten på mitten. Många av stenar hade en sorts lager, vilket som vi tog med hem en sten. Denna märkliga sten ska ligga på vår hylla i vardagsrummet. Tyvärr lade jag inte upp en bild på stenen som vi tog med hem på nätet.


På en annan strand någonstans, norr om Kåseberga, hade vita sand. Sanden var så lena och mjuka att jag tog av mig skorna och lät dem sjunka ner i sanden. Det väldigt varmt där och märkligt nog var det ingen ute och badade. Vi stod uppe på en sandbunker och njöt av vinden och utsikten.


Gamlingen njöt av vinden som blåste på hans ansikte. Det fick mig att undra när han var på en strand senast gång? När jag tittade på honom så hoppades jag verkligen att han trivs bra hos oss... Han är en riktig trevlig hund på sina bästa år...


En gammal fyr av stål som står på Sandhammaren är från år 1862, eftersom den byggdes sent var för att udden låg i vilt och glömt väldigt länge. Sandhammaren är det sydostligaste hörnet av Skåne och har förräddiska strömmar. Faktiskt har man utsett Sandhammarens strand till Sveriges finaste strand, sanden i vitt och finkornigt. Sanddynerna där är väldigt vackra.

Om Sandhammaren skrev skalden Vilhelm Ekelund följande "Mäktig, heroisk kust. Brett, vinande av sand...."

På återseende!


 #
Fyledalen i Eriksdal
granstroms | 29 Juli, 2007 01:22

Ikväll ville jag åka ut på en promenadsrunda med hundarna. Vi hade varit i Ystad hela dagen och lekt turister (det var så vackert väder i Ystad och långlördag där, det kunde inte bli bättre). Så hade hundarna varit hemma hela dag.

Därför ville jag gottgöra för det och körde till Fyledalen som ligger i Eriksdal (precis utanför Sjöbo). Där tog vi en lång promenad och letade samtidigt efter en cachegömma. Jag såg det fanns gott om spår efter vildsvin så jag gnolade högt för att varsko vildsvin att vi var i närheten, så att de inte skulle bli överraskad av oss. Så att jag slapp möta en riktig arg sugga.

Vi klättrade upp till toppen och njöt av den fantastiska utsikt. Solen höll på att gå ner och jag beundrade naturen runt om. Återigen smälte mitt hjärta för landskapet och inte för första gången tänkte jag hur vacker Skåne är. Jag är bara så stolt över att bo här, mitt i Skåne.

Mer beskrivning av området kan man läsa på Länsstyrelsen i Skåne Län: Sjöbo Ora är ett platåområde med mäktiga isälvsavlagringar, vilka mot Fyledalen begränsas av mycket branta sluttningar med flera erosionsdalar. Nästan hela området är skogbevuxet. Vid Eriksdal går berget i dagen i dalgångens nordsluttning. Det utgörs främst av leror och sandstenar. Vid Eriksdal bryts den kolförande, lösa sandstenen p g a dess höga kvartshalt.

Fyledalen karaktäriseras av branta sluttningar och en plan botten där Fyleån flyter fram. Frambrytande grundvatten ger källflöden och kalktuffbildning på flera håll. Dalbottnen utgöres främst av betesmarker medan dalsluttningarna huvudsakligen är bokskogsklädda. Vid Röddinge är bokskogarna särskilt väl utvecklade med en tydlig zonering från triviala hedartade typer uppe på platån via mer eller mindre örtrika ängsbokskogar i sluttningen till ängsbokskogar med ramslök i släntfoten. Genom gynnsamma mark- och klimatförhållanden utgör dessa bokskogar några av de mest artrika områdena i Skåne. Dalgången uppvisar ett flertal ovanliga fjärilarter, bl a slånsolvecklare, brunstarrfly och dvärgrörfly. I de fuktiga lövskogarna finns även bukspolsnäcka. Hela Fyledalen är av betydelse för såväl häckande som rastande och övervintrande rovfåglar. Den är också ett viktigt tillhåll för kronhjort.

Fyledalen är en topografiskt och geomorfologiskt synnerligen säregen landskapsform. Den har i sin helhet också ett allmänt biologiskt, mycket stort värde. Landskapsbilden är vacker och unik. Dalen har även ett värde för friluftslivet.

På återseende!


 #
Vägen förbi 3 cacher
granstroms | 09 Juli, 2007 18:17

Häromveckan körde jag och Thomas mot Norge. Då passade vi på att ta 3 cachegömmor som låg på vägen dit.

Den första cachen, The Robbers' Den, som låg på ett naturreservat område. Vi passade på att rasta hundarna inför den långa resan. Det hade regnat mycket och stackars vår bil. Thomas som hade tvättat bilen för den skulle vara blank och fin när vi skulle anlända Klöfta (i Norge) ca 67 mil längre fram. Men bilen blev direkt lerig och smutsig när Thomas absolut ville köra fram så nära cachegömman som möjligt. En gammal bro stod där och det forsade med vatten på ån. Massor med vatten, nivån var väldig hög och marken rejäl lerig. Dumma vi hade bara ett par skor med oss, jag hade råkat att trampa ner min fot på ett stort lerpöl, mina byxor blev våta och skorna äckligt lerade. Då var det bara att sätta på varmfläkten på max för att torka skorna.

Vi hittade cachen lätt och snabbt. Otroligt nog hade lådan legat gömd sedan år 2002 enligt loggboken som numera är fullt. Hoppas att cacheägaren kommer dit för att byta boken. Äntligen kom vi upp tillbaka på vägen och precis där såg vi en bil. En riktig bränd bil!


Foto: Ulrika Granström


Foto: Ulrika Granström

Synd om bilen tänkte vi och då började vi att spekulera vad som kunde ha hänt. Ett bil-inbrott som spårade ur kanske?


Regn och återigen regn!

På vägen till Norge skulle vi ta en stopp på Haverdal, utanför Halmstad. Det regnade fortfarande och jag satte på GPS:en och kollade om det skulle finnas någon cache i närheten. Eftersom jag hade inte hunnit att installera en karta över Halland och mot Norge i GPS:en och vi hade inga kartor med oss så fick vi förlita oss på kompassen.

Cachen nummer 2, Tjärdalen / Road cache, låg på ett ytterst märkligt ställe. Alldeles vid E6 motorvägen och ingen parkeringsplats syntes. Bara en liten ficka där man kunde se att bilar stått parkerade. Men vid vita linjen på vägen som betyder väl att det var förbjudet att stanna där? Men så hann jag få syn på en skylt som stod inne i skogdungen. Vi satte på varningsljus på bilen och stannade på fickan. Gick snabbt ut för att ta en titt, yeah där fanns det en stig... Vi gick närmare och då fick vi syn på en stentrappa. Oppsan där inne kunde vi läsa information om att tjärdalar var vanligt förr i tiden. Det var ändå ett intressant ställe och vi fick lära oss nytt om tjärdalen. Lådan var lätt att hitta.


En dold trappa.

Härligt med såna pauser. Då begick vi mot mötesplatsen i Haverdal för en kär återträff.

Vi körde vidare mot Norge och kände att det var dags för en ytterligare paus. Så hundarna skulle kunna få göra sina behov. Vi stannade vid Himle Rastplats, där vår dagens 3:e cache fanns gömd. Hundarna njöt av att få röra sina ben och kissade/bajsade ordentligt. Det tog lite stund innan vi hittade lådan för GPS:en fick ett litet fnatt. Vilket som händer ibland så gällde det att vara klok och tänka om det var jag, var skulle jag ha gömt den? Hittade lådan snabbt och gick tillbaka till bilen.


Även toaletter för människor fanns på plats.


Zeb & Vito, de bästa pinscherhannar som finns ;).

Vi kom fram sent och hoppade över några cacher som jag hade planerat att ta. Vi kommer tillbaka fler gånger så lär vi att ta dem.

På vägen hem mådde jag inte så bra så jag sov större delen av tiden när Thomas körde.


På återseende!

Andra bloggar om:
 #
Brösarps backarna
granstroms | 04 Juli, 2007 09:46

Jag var på en agilitykurs i närheten med Vito. Efter kursen tänkte jag att ta en promenad med Vito någonstans och det blev på Brösarps backarna. Jag kollade på min GPS och såg det fanns 2 cachegömmor i närheten, så det var bara att gå mot dem. Backarna är avlagringar från istiden och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och har fantastiska böljande och mjuka kullar. Tyvärr såg jag inte så mycket av floran. Om man hade besökt backarna lite tidigare så kanske skulle man fått uppleva de gula gullvivorna?
Vito var trött efter kursen och ville hellre rulla runt på den sköna och gröna gräsheden.


Någonstans därute finns 2 cachegömmor gömd.

Vi promenerade mot solnedgången och stötte på det första problem. Ett taggtråd. Så det var bara att ta en liten omväg tills jag hittade den rätta stig att gå på. Vi passerade en cachegömma som jag tänkte att vi kunde ta på vägen hem, korna betade i närheten. De brydde inte sig om oss.

Väl framme till platsen där den första cache skulle finnas. Jag såg en lock på stigen. Ack och ve, gömman var helt förstörd och det gick inte att logga i boken. Så det var bara att meddela cacheägaren.

På vägen tillbaka njöt jag verkligen av promenaden, det gjorde Vito också. När vi klättrade över stegen och skulle promenera mot nästa cachegömma som låg mitt på vägen mot bilen. Då var korna närmare såg jag. Fast de var fortfarande på ett lagom avstånd från oss. Men problemet var att de stod mitt på stigen och jag stod stilla en lång stund och funderade. Jag är rädd för korna och får, jag visste inte hur jag skulle göra. Skickade ett SMS till Thomas, skrev också att några tittade på mig.


Thomas svarade: Be honom (Vito) ge en skall kanske? Tror ej korna är farliga men men...


Jag tittade på Vito och funderade. Kanske skulle korna springa bort när de hörde en hund? Jag gav kommandot skall och Vito skällde. Ack, jag skulle ej ha gjort det för då kom fler korna närmare. En började att stegra och bocka, en annan muade och den tredje slickade runt om munnen. Sekunden efter sprang de mot mig. Jag menar bokstavligen - galopperade. Jag vände mig om och sprang tillbaka till stegen. Jag hade tidigare burit Vito över stegen men nu slängde jag bara över honom och klättrade snabbt över.

Länge stod jag kvar och funderade. Hur skulle jag göra? Jag hade tagit en pinne och provat att gå över några meter. Men då fick korna ett fnatt och jag sprang tillbaka till stegen. Skickade ett SMS till Anna för hon växte ju upp på en bordgård bland grisar och kor.

Anna svarade: Man ska vara försiktig med andras kor... Om det är en tjur i så passa dig... Dom kanske kan reta sej på Vito..


Jag var inte så säker om det skulle finnas en tjur med i flocken. De var unga kunde jag se. De stod och stirrade på mig länge och jag bestämde mig för att försöka lura dem. Att gå en längre omväg förbi. Vi gick nerför en kulle och så snart korna inte kunde se oss följde jag staketen tills jag kunde se en plats som jag kunde klättra över utan några problem. Korna befann sig någonstans däruppe medan jag var därnere i dalen och gick så tyst jag kunde.

Jippie, jag kom runt om och såg den trygga stegen på den andra sidan. Där bilen stod. Sedan tittade jag upp och såg att korna tappat intresse för oss så jag beslöt för att smyga ända fram till den andra cachegömma. Vi hittade den! :) Helt värt detta äventyr.

Under tiden hade Thomas tänkt rädda mig, han hade satt på den fyrhjulingen och kört mot oss. Jag fick stoppa honom på vägen hem. Min nästan riddare.

Andra bloggar om:

P.S GRATTIS Linda till ditt prov. ;) Vi är mäkta stolt över dig och Tacos.


 #
Björkabasen
granstroms | 02 Juli, 2007 00:43

Vi var här förra året, men då fanns det en massa militärer på plats så vi smög bort. Idag fanns det inga militärer, så vi strövade omkring och letade efter cachegömman. Dock hittade vi inte den... Kanske hade militärer hittat den och slängt bort den.

I allafall bjuder vi på ett par bilder från Björkabasen.

Vilken härlig dag!

På återseende!


 #

Blentarp kyrkan
granstroms | 02 Juli, 2007 00:30

Bildkälla: http://www.sjobo.se

Blentarp kyrkan

En cachegömma låg gömd här vid kyrkan.

Blentarps kyrka är en av tre kyrkor i Skåne med runt torn. Tornet lär ha byggts i försvarssyfte. Kyrkan byggdes under 1100-talet.

Intressant, jag hade inte tänkt på att det är inte så vanligt med runt kyrkotorn. :)


 #
Stork Refuge
granstroms | 02 Juli, 2007 00:16

Det finns en storkhägn i närheten. Ett storkprojekt som startade år 1979 för att försöka återinföra storken i Skåne. Det finns nu 7 st storkhägn. Men trots det finns det också storken som häckade i det fria precis vid hägnen. Jag hoppas vi en dag får se fler storkar där ute på Skåne.

Cachegömman låg ca 150 meter från storkhängn på grund av att ta hänsyn till alla dessa stora fåglar. Jag var så imponerad av storken att jag inte kunde slita bort mina blickar från dem. Jag stod där länge och stirrade på dem med öppen mun.


Matdags, mums!

Som sagt, jag hoppas att projektet lyckas och vi får se storken på mångas tak någon dag.


 #
Snogeholm
granstroms | 02 Juli, 2007 00:06

Skåne är ett vackert landskap, med många otroliga platser. De som säger att Skåne är bara ett platt landskap som består av åkrar och inga skog pratar bara i nattluvan. Jag har mött besökarna från andra platser från längre upp i Sverige som säger att de beundrar Skånes skönhet. Bokskog och rikt med fågelliv.

Denna cache låg också mitt ute på ett naturligt ställe, där korna betade och det stod fågeltorn där och här. När Thomas gick för att hitta cachen klättrade jag upp på en av fågeltorn och fotograferade med min telezoom optik.

Det är så skoj med geocaching att man kommer ut till ställena som man normalt inte skulle ha kommit på att åka dit.


 #

Flygsandsbackarna
granstroms | 01 Juli, 2007 23:42

Nästa cachegömman låg på ett fantastiskt ställe. Här kommer en historia bakom denna plats som jag citaterar från www.geocaching.com.

Naturfenomen - Backar av flygsand i Snogeholm

På den här platsen finns det tydliga backar som bildats av flygsand. Hela den västra delen av Snogeholms strövområde har täckts av issjösediment. Här bildades, liksom namnet anger, en issjö med stora omkringflytande isblock, s.k. dödisar. I sjöns vatten fanns finkornig sand som virvlat med och kunde avsättas på sjöns botten när vattnet stillnat. Området tömdes så småningom på den stora mängden vatten, men var fortfarande var rikt på småsjöar. De flesta av dessa mindre vattenytor har sedan vuxit igen och är idag mossar och kärr. Den fina sanden som täcker en stor del av strövområdet har periodvis plågat de boende i bygden. Alltför intensiv odling och överbetning utarmade växtligheten och frilade stora områden med sand. När det inte längre fanns något som höll sanden på plats var sandflykten ett faktum och sanden blåste ihop i de formationer som kan ses i landskapet än idag.


Foto: Ulrika Granström

Närheten av cachen finns en vacker utsikt plats över hela området.


Vito stod på en gammal ruin och tittade ut. Foto: Thomas Granström

Det finns faktiskt skog i Skåne, så långt ögat kan nå.


Foto: Thomas Granström

Hit återkommer vi garanterat när vi vill ta en promenad mitt i ett naturskönt område.

På vägen tillbaka till bilen såg vi ett mysigt hus som jag blev förtjust i.


Foto: Ulrika Granström

Det var så varmt och väldigt svettigt, Dumma vi tog ej med oss vatten till hundarna. Det mysiga hus hade en granne, vi gick dit och knackade på dörren men ingen öppnade för oss - ingen var hemma. Eftersom hundarna var riktigt törstiga beslöt vi för att på egen hand ta vatten från deras trädgårdsslang.

Fast jag blev stucken av en stor och kraftig broms insekt. Sedan jagade den efter mig ca 1 km till bilen... Usch, den flög till och med in i bilen så vi fick jaga ut den.


 #
The Fishermens Lake
granstroms | 01 Juli, 2007 23:39

Det fanns en cachegömma som låg på en ö, 300 meter från stranden. Jag och Thomas bestämde att hoppa över den för att hyra en kanot någon dag under sommaren. Så vi slapp simma över dit idag.

Vi begav oss till ett ställe som heter The Fishermens Lake, där fanns en stuga som gick att hyra. Ett helt mysigt ställe. Vi hittade gömman snabbt. Inga bilder från denna cachen...


 #
Heireholm
granstroms | 01 Juli, 2007 23:25

Ett strålande väder idag kunde bara betyda en sak - utflykt!

Thomas föreslog imorse att vi kunde åka ut på en geocaching tillsammans med hundarna. Första cachegömma hittade vi på Heireholm i Snogeholm. Här finns det en tragisk historia bakom platsen där cachen låg:

Klipper ut texten från www.geocaching.com

Mord och Brott - Hägerholmen

En tragisk kärlekshistoria om dottern till slottsherren som blev kär i en ung man. Mannens rang och rikedom ansågs inte vara lämplig åt dottern. För att de unga två skulle sluta träffas låstes dottern in i tornkammaren och slottets ingång bevakades så den unga mannen inte skulle komma in. Trots detta lyckades han passera och tog sig till sin älskade i tornkammaren. I sin olycka beslöt de gå i döden tillsammans. De höll om varandra och kastade sig ut genom fönstret och drunknade i sjön. Det berättas att man dimmiga nätter kan höra rop och klagan stiga ur sjön, alldeles invid Hägerholmen. Det är slottsherren som högljutt jämrar sig i saknad och sorg över dotterns öde.


Sövdeborgs slott, bildkälla: http://sv.wikipedia.org


 #

Alunbruket
granstroms | 27 Juni, 2007 23:17

Den här cache bestod av ett äventyr. Det var en multicache och det innebar att jag hade koordination till första gömman där jag skulle få ledtråd till den verkliga cachegömman.

Första koordination gick till Alunbruket. Den ligger i Andarumstrakter närheten av Christinehofs slott. Mycket naturskön plats. Där ligger tydligen Skånes äldsta kaffestuga, som olyckligtvis var stängd när jag kom dit. Jag tror jag ska återkomma dit och fika där någon dag snart. När jag fick nästa koordination till cachen som låg bland en gammal ruin. Jag promenerade dit och njöt verkligen av stämningen. Återigen grämde jag över att kameran låg hemma.

Det var väldigt rikt med biologisk mångfald. Fantastiska dofter och en massa grodor skuttade dit och hit. Jag närmade ruinerna och såg en ödla. Jo det är sant, jag var häpen över att jag sett en vild ödla här i vår kära Skåne. Efter en stund såg jag en stor padda. Jag vandrade bland ruinstenarna och letade efter cachen, då fick jag syn en skinn. En orm som ömsat skinn tänkte jag och var noga med att inte stoppa in mina händer bland stenhålorna. Då fick jag för mig att klättra upp på ruinens toppen och.... EN ORM! Jag såg en svart orm som rusade fram, ut från stenhålorna och visade sig för mig innan den snabbt försvann in bland hålorna igen. Jag skrek!

Aldrig i livet skulle jag leta efter cachen där, jag bestämde mig för att avbryta letande och återkomma med Thomas. Underligt nog var Thomas den första jag tänkte på när jag bestämde för att avbryta letande. Jag ville han skulle vara med och då skulle jag känna mig mera tryggare.

Återigen häpnade jag över dess skönhet och mångfalden på den skånska naturen. Hade det inte varit för geocaching så skulle jag ha missat många fantastiska platser att besöka. Jag kommer att återkomma dit igen med Thomas, för att hitta cachen och då ska jag minsann ta med mig kameran.

På återseende!


 #
Hallsbergs gård och stenar
granstroms | 27 Juni, 2007 22:55


Bildkälla: http://www.skanerunt.se

Helt impulsivt bestämde jag mig för att åka ut till Hallsbergs gård vid Heinge, öster om Sjöbo. Där fanns en cache som jag hittade och passade på att titta runt.

Det som är speciellt med gården är att Nils Nilsson hade under åren 1885-1896 anlagt en intressant trädgård. På trädgården finns det stenar med olika skrift som föreställde berättelser, bilder och djur från Bibeln, psalmboken och svenska historien. En vacker trädgård med en liten bäck som han ville den skulle symbolisera som livets vatten.

Jag var mäkta imponerad av stenarna och grämde att jag inte hade kameran med mig.


 #

Kalkbrottet i Bjärsjölagård
granstroms | 27 Juni, 2007 22:39

Söndag den 24 juni
Hela förmiddagen hade det regnat, det liksom haglade ner en massa vatten i Skåne. Men mot eftermiddagen och kvällen tittade solen fram. Då bestämde vi för att ta en utflykt till Bjärsjölagård, utanför Sjöbo. Det finns ett gammalt kalkbrott där. Inte bara det, även finns det gott om fossil i den 400 miljoner år gamla siluriska skiffern.

Vi passade även på att geocacha där. En gömd cache fanns någonstans. Hela stället var väldigt blött och lerig, men växterna var rikligt gröna och det var otroligt vackert runt. Ett riktigt naturskönt ställe... Absolut värt ett besök om man tycker om naturen.

I allafall hade jag och Thomas riktigt rolig där, mycket berodde på att på en brant klippvägg som jag hade lyckats att klättra upp. När jag skulle klättra ner tillbaka till marken halkade jag och ramlade ner på min rumpa, kanade nerför branten på min rumpa och studsade på stenar... Jag var först chockad och när jag tittade på Thomas med mina stora ögon började Thomas att gråta. Han skrattade så att han grät. Snabbt hängde jag med på detta skrattanfall. På hela min baksida var det brunt och lerig.

En död fisk såg jag på kalkbrottet.

Vi hittade cachen och loggade i boken.

På återseende!


 #
Skattjakt på stekande flygrakan
granstroms | 10 Juni, 2007 21:37

Hua vad varmt det var idag! Solen var extrem stark och stekte allting som fanns under. Jag vaknade sent idag, orkade nästan inte gå upp. Men så fick hundarna upp mig och det var bara att svälja och genomföra dagen.

Thomas föreslog att vi kunde åka till Flygrakan Café och fika där. Samtidigt ta en cache som låg i närheten. Han ville åka fyrhjulingen så fick jag köra efter, lagom till en plats på vägen som jag kunde parkera bilen för att begå ut på en skattjakt.

Det var lätt att hitta cachen.

Här kommer lite information om Flygrakan, som ligger rakt söder om Sjöbo mot Ystad:
Svenska Flygvapnet opererar från vägbaser under krigstid. En av de första i landet att byggas är den (numera nedlagda sedan många år) 2 km långa flygrakan söder om Sjöbo. De stora asfalterade ytorna vid vägbasens båda ändar är gamla uppställningplatser för flygplanen. Cachen ligger vid resterna av en besfästning.


Framför mig körde Thomas på fyrhjulingen.

När min GPS visade att jag hade runt 150 meter kvar till cachen fick jag lämna kvar bilen på vägkanten och promenera över höga gräs mot gömstället. Thomas körde med fyrhjulingen framför mig för att platta till gräset så jag slapp bli brända av nässlor som fanns här och där.

Jippi, cachen var lätt att hitta. Snabbt gick det också. Den var gömd närheten av två rös, högt ovanpå oss flög en stor fågel. Kanske en vråk. Solen var så lidande het och Thomas sa att fågeln väntar på att vi skulle dö av värmen, så kunde den pricka sönder oss och få mat. Usch! Men så varmt var det...

På vägen tillbaka till stora vägen fick jag sitta bakom Thomas som körde på fyrhjulingen.

Inte bara fågeln som flög ovan våra huvuden, det gjorde även ett litet plan. Vi befann ju oss på en gammal flygraka, där en gång många krigsplan hade funnits. Men faktiskt finns det en Sjöbo Flygklubb i närheten som ligger i Sövde. Tänk att få flyga ensam i ett litet plan mot solnedgången? Jag tror nog det skulle ha varit en fantastisk upplevelse..

Vi avslutade vårt lilla äventyr med att ta en fikapaus på Flygrakans Café. Också som en möteplats för många MC-åkarna.

På återseende!


 #