Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag är jag, du är du. Det är det som gör att vi är unika.
Kategorier
Länkar
Flyttat
granstroms | 26 Augusti, 2007 15:53

.. om ni inte sett på min egen hemsida - http://www.gangland.biz har jag börjat att använda bloggen därifrån mera. Där kommer jag att fortsätta med det.

Lugn, jag kommer inte bara skriva om hundar :). Andra saker kommer jag att fortsätta att skriva om som geocaching.

Besök gärna min hemsida och preumenera på bloggen där eller lägg det till bland era favoriter.

Kramar!


 #
Härliga söndag!
granstroms | 29 Juli, 2007 21:01

Thomas väckte mig imorse och han sa att han hade förberett oss för en geocaching runda längst Österlens kust. Snabbt steg jag upp och klädde på mig. Dagen före hade jag planerat en rutt där det skulle finnas omkring 25 cachegömmor men det skulle ta för lång tid, flera av dem låg inte direkt vid någon parkeringsplats. Några av dem krävdes en promenad upp till 1 km ca. Det var inte säkert att vi skulle ta allihopa men drygt 10 st hoppades vi på.

Den första cachegömman låg utanför Simrishamn, i Brantevik. En kul cache som bara innehåller mynt från olika valutörer. Jag lämnade in en svensk (jag vet, det är trist men... Hittade ingen utländsk här hemma) 50 öringen och tog ut en annan mynt. Vi fortsatte längst kusten mot Ystad innan vi bestämde oss för att avsluta i Köpingebro. Jag ville hem och vila mig. Hundarna var helt trötta, särskilt gamlingen. Vi måste också ta hänsyn för de gamlingar. Vi kommer ändå att geocacha fler gånger framöver här i Skåne.

Här nedan bjuder jag på några bilder från några platser...


Precis vid Simris naturreservatet pryder denna stenläggda strand.


Denna märkliga fågel hotade mig som kom lite närmare. Jag hade tyvärr inte min telezoom-optik med mig så jag kunde inte fånga en bra bild på fågeln.


I Skillinge promenerade vi på en märklig strand, alla stenar var platta och svaga. Jag kunde bryta av en sten på mitten. Många av stenar hade en sorts lager, vilket som vi tog med hem en sten. Denna märkliga sten ska ligga på vår hylla i vardagsrummet. Tyvärr lade jag inte upp en bild på stenen som vi tog med hem på nätet.


På en annan strand någonstans, norr om Kåseberga, hade vita sand. Sanden var så lena och mjuka att jag tog av mig skorna och lät dem sjunka ner i sanden. Det väldigt varmt där och märkligt nog var det ingen ute och badade. Vi stod uppe på en sandbunker och njöt av vinden och utsikten.


Gamlingen njöt av vinden som blåste på hans ansikte. Det fick mig att undra när han var på en strand senast gång? När jag tittade på honom så hoppades jag verkligen att han trivs bra hos oss... Han är en riktig trevlig hund på sina bästa år...


En gammal fyr av stål som står på Sandhammaren är från år 1862, eftersom den byggdes sent var för att udden låg i vilt och glömt väldigt länge. Sandhammaren är det sydostligaste hörnet av Skåne och har förräddiska strömmar. Faktiskt har man utsett Sandhammarens strand till Sveriges finaste strand, sanden i vitt och finkornigt. Sanddynerna där är väldigt vackra.

Om Sandhammaren skrev skalden Vilhelm Ekelund följande "Mäktig, heroisk kust. Brett, vinande av sand...."

På återseende!


 #
Fyledalen i Eriksdal
granstroms | 29 Juli, 2007 01:22

Ikväll ville jag åka ut på en promenadsrunda med hundarna. Vi hade varit i Ystad hela dagen och lekt turister (det var så vackert väder i Ystad och långlördag där, det kunde inte bli bättre). Så hade hundarna varit hemma hela dag.

Därför ville jag gottgöra för det och körde till Fyledalen som ligger i Eriksdal (precis utanför Sjöbo). Där tog vi en lång promenad och letade samtidigt efter en cachegömma. Jag såg det fanns gott om spår efter vildsvin så jag gnolade högt för att varsko vildsvin att vi var i närheten, så att de inte skulle bli överraskad av oss. Så att jag slapp möta en riktig arg sugga.

Vi klättrade upp till toppen och njöt av den fantastiska utsikt. Solen höll på att gå ner och jag beundrade naturen runt om. Återigen smälte mitt hjärta för landskapet och inte för första gången tänkte jag hur vacker Skåne är. Jag är bara så stolt över att bo här, mitt i Skåne.

Mer beskrivning av området kan man läsa på Länsstyrelsen i Skåne Län: Sjöbo Ora är ett platåområde med mäktiga isälvsavlagringar, vilka mot Fyledalen begränsas av mycket branta sluttningar med flera erosionsdalar. Nästan hela området är skogbevuxet. Vid Eriksdal går berget i dagen i dalgångens nordsluttning. Det utgörs främst av leror och sandstenar. Vid Eriksdal bryts den kolförande, lösa sandstenen p g a dess höga kvartshalt.

Fyledalen karaktäriseras av branta sluttningar och en plan botten där Fyleån flyter fram. Frambrytande grundvatten ger källflöden och kalktuffbildning på flera håll. Dalbottnen utgöres främst av betesmarker medan dalsluttningarna huvudsakligen är bokskogsklädda. Vid Röddinge är bokskogarna särskilt väl utvecklade med en tydlig zonering från triviala hedartade typer uppe på platån via mer eller mindre örtrika ängsbokskogar i sluttningen till ängsbokskogar med ramslök i släntfoten. Genom gynnsamma mark- och klimatförhållanden utgör dessa bokskogar några av de mest artrika områdena i Skåne. Dalgången uppvisar ett flertal ovanliga fjärilarter, bl a slånsolvecklare, brunstarrfly och dvärgrörfly. I de fuktiga lövskogarna finns även bukspolsnäcka. Hela Fyledalen är av betydelse för såväl häckande som rastande och övervintrande rovfåglar. Den är också ett viktigt tillhåll för kronhjort.

Fyledalen är en topografiskt och geomorfologiskt synnerligen säregen landskapsform. Den har i sin helhet också ett allmänt biologiskt, mycket stort värde. Landskapsbilden är vacker och unik. Dalen har även ett värde för friluftslivet.

På återseende!


 #
Sårbarhet
granstroms | 29 Juli, 2007 01:16

När man sover så är man väldigt sårbar.

Inte bara det, vi får närhet och trygghet genom att vara nära varandra.


 #
Joker
granstroms | 27 Juli, 2007 19:47

Vår käre Joker är 5 månader gammal nu. Han är fortfarande en bebis men ibland glömmer vi bort det på grund av hans storlek.

Joker ger oss en stor glädje i vårt vardagsliv. Han får oss att skratta och gosa med honom. Som till exempel igår kväll hittade jag Joker på ett ställe i källaren där han hade lagt ner sig för att vila.

På återseende!


 #

Största last
granstroms | 26 Juli, 2007 10:11

Igår kväll satte Thomas ner på fåtöljen med en chips påse. Det är hans största last - att äta chips.

Att äta chips är hans stora svaghet, han äter dem istället för att dricka öl. Istället för övriga godis och andra goda snask. Men problemet med chipset är att jag själv äter inte chips så särskilt mycket. Jag är inte direkt glad för att få kladdiga fingrar efter all kryddor och lukt som finns inut i chipspåsen. Så finns det stora påsar, för stor för en person!

I allafall satt Thomas på hans favorit fåtölj (som övrigt är sönder) och mumsade chipset. Då helt utan föraning sa han till mig:
Den här påsen blir min sista chipspåse på hela året ut.

Jag stirrade på honom och utbrast högt, allvarligt? Han nickade bara och tog ännu en chipsbit från påsen och åt den sakta. Precis som han verkligen ville njuta av smaken och få känna den i hans mun.

Du får 1.000 kr av mig den 24 dec om du fixar det!

Omedelbart efter min påstående fick jag upp en stor bild framför mig. Kung Gustav Vasa som pryder på sedeln. Jag får väl gå in till banken för att lösa ut tusenlappen.

Så sa jag, nej rättare skrek jag nästan. Jag var rädd om han skojade bara och jag var beredd på att han skulle bli förskräck av tanken att sluta att äta chips så lång tid.

Thomas nickade bara. Han tog min påståendet på allvar, han visste att jag menade allvar och att jag inte skämtade. Han tittade på mig bara och svarade OK. Vi tog hand på hand.

Vi får se om han grejar det :D !

På återseende.


 #
I princip sett..
granstroms | 25 Juli, 2007 19:01

.. har jag inte gjort någonting idag.

Bara varit hemma och läst en bok och broderat.

Thomas däremot har gjort mycket, som vanligt. Han åkte i väg till Stora Beddinge för att tömma huset där. Sedan körde han till Malmö för att handla lite på IKEA och på K-Rauta. Han kom hem med 4 fina och stora krukor och en avfuktare.

Efter cirka 30 minuter åkte han iväg med fyrhjulingen för att träffa Markus. Tydligen hade Markus uppgraderat hans fyrhjuling som Thomas ville ta en titt på. Det skulle inte förvåna mig om ikväll han talar om att han skulle vilja uppgradera vår fyrhjulingen med något ball detalj.

Så passade jag på att plantera krukväxter som jag fått av min mamma i de nya krukorna.

Nu ska jag återkomma till soffan och fortsätta med min broderi... Eller fortsätta med bokläsningen...


 #
Ooops!
granstroms | 25 Juli, 2007 13:50

Har ej bloggat på ett tag nu!

Jag har semester nu! Då vill man försöka göra så mycket som möjligt här hemma. Jag har målat lister och tak i gästrummet. Så snart jag har målat golvet ska jag tapsetera där.

Thomas håller på med köket. Vi har inget kök nu, så vi har fått äta ute eller mikrougnens mat (blä).

Jag har fått en ny besatthet, jag spelar ganska mycket på www.king.com och försöker vinna pengar. Jag har ett så kallade spelberoende men ändå inte riktigt en spelmissbrukare. Men faktiskt gillar jag att spela, särskilt där det finns pengar inblandade.

Förutom spelet har jag påbörjat med en ny broderi. Få se om jag syr klar den...

Så läste jag ut en bok, en ganska rolig bok.

Morgonpasset skriven av Sophie King.

En ganska kul läsning som handlar om olika personers vanliga vardagsliv under en vecka. Men det är en vecka där det händer mycket i deras liv. Förändringar som leder till både gott och dåligt.

När jag läste boken så tänkte jag att det var skönt att läsa om vanliga människors liv som på något sätt kan påminna om mitt liv. Antingen genom mig själv eller mina bekantas upplevelser.

Just nu håller jag på att läsa en bok som börjat intressant.

Historikern av Elizabeth Kostova.

Jag brukar ha svårt för böcker som är skriven i jag-form. Men denna bok fångade ändå mitt intresse för boken är skriven på ett sätt som skiljer lite ifrån de andra böcker. Än så länge är jag bara i början på bokens läsning. Men jag tror nog att det kommer bli en spännande läsning.

Förutom böcker har jag sett på en del filmer. Men inga som jag just nu kommer ihåg och som lagt i mitt minne.

På återseende!


 #

Thomas leksak - ger kul äventyr
granstroms | 09 Juli, 2007 18:50

På vägen hem från Norge ville vi se om det fanns en enklare väg hem till Sjöbo. Om vi kunde slippa att köra på E6 ända ner till Lund, men den var den snabbaste väg hem enligt Thomas mobiltelefon som har GPS funktion med Tomtom vägnavigator.

Strax efter Halmstad dök en skylt upp HÄSSLEHOLM och jag skrek till Thomas vi kunde ta den väg mot Hässleholm. Så skulle vi kunna ta mot Sjöbo via Höör. Sagt och så gjorde vi det, tog en kraftig gir från motorvägen för att köra in på den väg. Samtidigt som jag knappade på Thomas GPS efter den kortaste väg hem, vilket som visade sig att vi tog ett rätt beslut.

När vi kom till Perstorp och skulle fortsätta på huvudsleden trodde jag, men gps:en sade annat. Att vi skulle ta till höger in mot centrum. Det var då allt började att spåra ur.

Vägen blev mindre och smalare. Vägen blev lurigare och märkligare. Vi förlitade oss på tekniken och fortsatte att följa vad som visade på displayen. Till slut hade det gått alldeles för långt! Det var då vi tackade gudarna att det inte regnade så förfärligt som dagen före och att vägen var torrt och nästan framkomlig.

Visserligare var vägen kortare men otroligt längre tid tog det att komma hem. I fortsättningsvis ska vi alltid välja den snabbaste väg hem!

På återseende!


 #
Vägen förbi 3 cacher
granstroms | 09 Juli, 2007 18:17

Häromveckan körde jag och Thomas mot Norge. Då passade vi på att ta 3 cachegömmor som låg på vägen dit.

Den första cachen, The Robbers' Den, som låg på ett naturreservat område. Vi passade på att rasta hundarna inför den långa resan. Det hade regnat mycket och stackars vår bil. Thomas som hade tvättat bilen för den skulle vara blank och fin när vi skulle anlända Klöfta (i Norge) ca 67 mil längre fram. Men bilen blev direkt lerig och smutsig när Thomas absolut ville köra fram så nära cachegömman som möjligt. En gammal bro stod där och det forsade med vatten på ån. Massor med vatten, nivån var väldig hög och marken rejäl lerig. Dumma vi hade bara ett par skor med oss, jag hade råkat att trampa ner min fot på ett stort lerpöl, mina byxor blev våta och skorna äckligt lerade. Då var det bara att sätta på varmfläkten på max för att torka skorna.

Vi hittade cachen lätt och snabbt. Otroligt nog hade lådan legat gömd sedan år 2002 enligt loggboken som numera är fullt. Hoppas att cacheägaren kommer dit för att byta boken. Äntligen kom vi upp tillbaka på vägen och precis där såg vi en bil. En riktig bränd bil!


Foto: Ulrika Granström


Foto: Ulrika Granström

Synd om bilen tänkte vi och då började vi att spekulera vad som kunde ha hänt. Ett bil-inbrott som spårade ur kanske?


Regn och återigen regn!

På vägen till Norge skulle vi ta en stopp på Haverdal, utanför Halmstad. Det regnade fortfarande och jag satte på GPS:en och kollade om det skulle finnas någon cache i närheten. Eftersom jag hade inte hunnit att installera en karta över Halland och mot Norge i GPS:en och vi hade inga kartor med oss så fick vi förlita oss på kompassen.

Cachen nummer 2, Tjärdalen / Road cache, låg på ett ytterst märkligt ställe. Alldeles vid E6 motorvägen och ingen parkeringsplats syntes. Bara en liten ficka där man kunde se att bilar stått parkerade. Men vid vita linjen på vägen som betyder väl att det var förbjudet att stanna där? Men så hann jag få syn på en skylt som stod inne i skogdungen. Vi satte på varningsljus på bilen och stannade på fickan. Gick snabbt ut för att ta en titt, yeah där fanns det en stig... Vi gick närmare och då fick vi syn på en stentrappa. Oppsan där inne kunde vi läsa information om att tjärdalar var vanligt förr i tiden. Det var ändå ett intressant ställe och vi fick lära oss nytt om tjärdalen. Lådan var lätt att hitta.


En dold trappa.

Härligt med såna pauser. Då begick vi mot mötesplatsen i Haverdal för en kär återträff.

Vi körde vidare mot Norge och kände att det var dags för en ytterligare paus. Så hundarna skulle kunna få göra sina behov. Vi stannade vid Himle Rastplats, där vår dagens 3:e cache fanns gömd. Hundarna njöt av att få röra sina ben och kissade/bajsade ordentligt. Det tog lite stund innan vi hittade lådan för GPS:en fick ett litet fnatt. Vilket som händer ibland så gällde det att vara klok och tänka om det var jag, var skulle jag ha gömt den? Hittade lådan snabbt och gick tillbaka till bilen.


Även toaletter för människor fanns på plats.


Zeb & Vito, de bästa pinscherhannar som finns ;).

Vi kom fram sent och hoppade över några cacher som jag hade planerat att ta. Vi kommer tillbaka fler gånger så lär vi att ta dem.

På vägen hem mådde jag inte så bra så jag sov större delen av tiden när Thomas körde.


På återseende!

Andra bloggar om:
 #
Brösarps backarna
granstroms | 04 Juli, 2007 09:46

Jag var på en agilitykurs i närheten med Vito. Efter kursen tänkte jag att ta en promenad med Vito någonstans och det blev på Brösarps backarna. Jag kollade på min GPS och såg det fanns 2 cachegömmor i närheten, så det var bara att gå mot dem. Backarna är avlagringar från istiden och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och har fantastiska böljande och mjuka kullar. Tyvärr såg jag inte så mycket av floran. Om man hade besökt backarna lite tidigare så kanske skulle man fått uppleva de gula gullvivorna?
Vito var trött efter kursen och ville hellre rulla runt på den sköna och gröna gräsheden.


Någonstans därute finns 2 cachegömmor gömd.

Vi promenerade mot solnedgången och stötte på det första problem. Ett taggtråd. Så det var bara att ta en liten omväg tills jag hittade den rätta stig att gå på. Vi passerade en cachegömma som jag tänkte att vi kunde ta på vägen hem, korna betade i närheten. De brydde inte sig om oss.

Väl framme till platsen där den första cache skulle finnas. Jag såg en lock på stigen. Ack och ve, gömman var helt förstörd och det gick inte att logga i boken. Så det var bara att meddela cacheägaren.

På vägen tillbaka njöt jag verkligen av promenaden, det gjorde Vito också. När vi klättrade över stegen och skulle promenera mot nästa cachegömma som låg mitt på vägen mot bilen. Då var korna närmare såg jag. Fast de var fortfarande på ett lagom avstånd från oss. Men problemet var att de stod mitt på stigen och jag stod stilla en lång stund och funderade. Jag är rädd för korna och får, jag visste inte hur jag skulle göra. Skickade ett SMS till Thomas, skrev också att några tittade på mig.


Thomas svarade: Be honom (Vito) ge en skall kanske? Tror ej korna är farliga men men...


Jag tittade på Vito och funderade. Kanske skulle korna springa bort när de hörde en hund? Jag gav kommandot skall och Vito skällde. Ack, jag skulle ej ha gjort det för då kom fler korna närmare. En började att stegra och bocka, en annan muade och den tredje slickade runt om munnen. Sekunden efter sprang de mot mig. Jag menar bokstavligen - galopperade. Jag vände mig om och sprang tillbaka till stegen. Jag hade tidigare burit Vito över stegen men nu slängde jag bara över honom och klättrade snabbt över.

Länge stod jag kvar och funderade. Hur skulle jag göra? Jag hade tagit en pinne och provat att gå över några meter. Men då fick korna ett fnatt och jag sprang tillbaka till stegen. Skickade ett SMS till Anna för hon växte ju upp på en bordgård bland grisar och kor.

Anna svarade: Man ska vara försiktig med andras kor... Om det är en tjur i så passa dig... Dom kanske kan reta sej på Vito..


Jag var inte så säker om det skulle finnas en tjur med i flocken. De var unga kunde jag se. De stod och stirrade på mig länge och jag bestämde mig för att försöka lura dem. Att gå en längre omväg förbi. Vi gick nerför en kulle och så snart korna inte kunde se oss följde jag staketen tills jag kunde se en plats som jag kunde klättra över utan några problem. Korna befann sig någonstans däruppe medan jag var därnere i dalen och gick så tyst jag kunde.

Jippie, jag kom runt om och såg den trygga stegen på den andra sidan. Där bilen stod. Sedan tittade jag upp och såg att korna tappat intresse för oss så jag beslöt för att smyga ända fram till den andra cachegömma. Vi hittade den! :) Helt värt detta äventyr.

Under tiden hade Thomas tänkt rädda mig, han hade satt på den fyrhjulingen och kört mot oss. Jag fick stoppa honom på vägen hem. Min nästan riddare.

Andra bloggar om:

P.S GRATTIS Linda till ditt prov. ;) Vi är mäkta stolt över dig och Tacos.


 #
Björkabasen
granstroms | 02 Juli, 2007 00:43

Vi var här förra året, men då fanns det en massa militärer på plats så vi smög bort. Idag fanns det inga militärer, så vi strövade omkring och letade efter cachegömman. Dock hittade vi inte den... Kanske hade militärer hittat den och slängt bort den.

I allafall bjuder vi på ett par bilder från Björkabasen.

Vilken härlig dag!

På återseende!


 #

Blentarp kyrkan
granstroms | 02 Juli, 2007 00:30

Bildkälla: http://www.sjobo.se

Blentarp kyrkan

En cachegömma låg gömd här vid kyrkan.

Blentarps kyrka är en av tre kyrkor i Skåne med runt torn. Tornet lär ha byggts i försvarssyfte. Kyrkan byggdes under 1100-talet.

Intressant, jag hade inte tänkt på att det är inte så vanligt med runt kyrkotorn. :)


 #
Stork Refuge
granstroms | 02 Juli, 2007 00:16

Det finns en storkhägn i närheten. Ett storkprojekt som startade år 1979 för att försöka återinföra storken i Skåne. Det finns nu 7 st storkhägn. Men trots det finns det också storken som häckade i det fria precis vid hägnen. Jag hoppas vi en dag får se fler storkar där ute på Skåne.

Cachegömman låg ca 150 meter från storkhängn på grund av att ta hänsyn till alla dessa stora fåglar. Jag var så imponerad av storken att jag inte kunde slita bort mina blickar från dem. Jag stod där länge och stirrade på dem med öppen mun.


Matdags, mums!

Som sagt, jag hoppas att projektet lyckas och vi får se storken på mångas tak någon dag.


 #
Snogeholm
granstroms | 02 Juli, 2007 00:06

Skåne är ett vackert landskap, med många otroliga platser. De som säger att Skåne är bara ett platt landskap som består av åkrar och inga skog pratar bara i nattluvan. Jag har mött besökarna från andra platser från längre upp i Sverige som säger att de beundrar Skånes skönhet. Bokskog och rikt med fågelliv.

Denna cache låg också mitt ute på ett naturligt ställe, där korna betade och det stod fågeltorn där och här. När Thomas gick för att hitta cachen klättrade jag upp på en av fågeltorn och fotograferade med min telezoom optik.

Det är så skoj med geocaching att man kommer ut till ställena som man normalt inte skulle ha kommit på att åka dit.


 #